Tankar om framtiden
Jag har länge sagt att jag efter gymnasiet ska flytta till Stockholm. Det har alltid känts som att det är jäätteelänge kvar, typ som att den dagen aldrig kommer komma, och om den dagen skulle komma så då är jag ju STOR liksom. Men nu är det ju verkligen inte så, det är bara ung. ett halvår kvar, och ju mer jag tänker på hur lite tid det egentligen är känns det ännu mer skrämmande och jag känner mig väldigt osäker. Ett halvår liksom, det är ju ingenting! Jag tycker egentligen inte om att tänka så mkt på framtiden, speciellt inte när jag vet att förändringar kommer ske och jag måste fatta såna här beslut.
Bara tanken på att flytta så snart skrämmer mig mkt. Vill jag verkligen detta? Men vad ska jag annars göra här i Luleå liksom? Kommer det bli som för mamma som flyttade till Sthlm i typ ett år, men sen flyttade tillbaka? Jag har ju alltid bott här, och helt plötsligt ska jag flytta ENSAM till en annan stad. Jag har ju dock lite släktingar där som jag säkert skulle få bo hos iallfall ett tag, men ändå. Jag tror dock att det skulle vara väldigt bra för mig att flytta. Jag tror jag skulle behöva göra nåt sånt. Det svåra är isånafall att verkligen ta det första steget. Men usch denna beslutsångest. Jag hatar beslutsångest.
Kommentarer
Trackback