sick and tired
Jag har alldeles för mkt att göra, jag orkar inte! Har massor av låtar jag måste kunna typ nu, jag måste försöka börja/fortsätta med PA, jag måste börja med ARL-arbetet...osv osv.
De här veckorna har varit ganska jobbiga, och eftersom jag har så mkt att göra kommer de kommade veckorna inte bli lugnare. Har dessutom varit jättetrött, har gått och lagt mig typ vid 22 varje kväll, men är ändå väldigt trött. Just nu längtar jag tills skolan är över så jag kan vandra ut i arbetslösheten istället.
iphone-tumme
Lite deprimerande blogg detta. Har märkt att jag ofta skriver när jag är på dåligt humör/har tråkigt/klagar på nåt osv. Inte alls meningen, men det är väl då jag känner för att skriva av mig lite. Iallfall så har denna dag varit lite bättre än gårdagen...
Jag har fått "iphone-tumme" som jag kallar det, det gör typ ont! Får försöka använda de andra fingrarna tills vidare, haha. Apropå iphone så älskar jag dessa "Autocorrect fails" som jag hittade på Smosh, så roliga. Älskar smosh, de gör mig alltid på bra humör! 
hate this day
Jag har inte haft någon bra dag. Är på hemskt dåligt humör, har varit det hela dagen och gårdagen var inte mkt bättre. Ingen bra start på 2011, men förhoppningsvis blir det väl bättre.. Men just nu hatar jag allt känns det som.
Ska snart till gymmet, men nu ska jag lyssna lite på Bo Burnham, han brukar oftast få mig på bra humör.
Tankar om framtiden
Jag har länge sagt att jag efter gymnasiet ska flytta till Stockholm. Det har alltid känts som att det är jäätteelänge kvar, typ som att den dagen aldrig kommer komma, och om den dagen skulle komma så då är jag ju STOR liksom. Men nu är det ju verkligen inte så, det är bara ung. ett halvår kvar, och ju mer jag tänker på hur lite tid det egentligen är känns det ännu mer skrämmande och jag känner mig väldigt osäker. Ett halvår liksom, det är ju ingenting! Jag tycker egentligen inte om att tänka så mkt på framtiden, speciellt inte när jag vet att förändringar kommer ske och jag måste fatta såna här beslut.
Bara tanken på att flytta så snart skrämmer mig mkt. Vill jag verkligen detta? Men vad ska jag annars göra här i Luleå liksom? Kommer det bli som för mamma som flyttade till Sthlm i typ ett år, men sen flyttade tillbaka? Jag har ju alltid bott här, och helt plötsligt ska jag flytta ENSAM till en annan stad. Jag har ju dock lite släktingar där som jag säkert skulle få bo hos iallfall ett tag, men ändå. Jag tror dock att det skulle vara väldigt bra för mig att flytta. Jag tror jag skulle behöva göra nåt sånt. Det svåra är isånafall att verkligen ta det första steget. Men usch denna beslutsångest. Jag hatar beslutsångest.
